Min ståndpunkt gällande omställning är att den är nödvändig. Min inställning till vad omställning innebär är att den måste ske i flera steg och på olika sätt men att vi i grund och botten måste komma ifrån ekonomisk tillväxt som norm och istället prioritera andra värden och mått på hur framgångsrikt ett samhälle är.
Trots att man kan se fantastiska exempel här och var runt om i världen där man prioriterar småskalighet, biologisk mångfald, gemenskap, jämnställdhet, närproduktion och ekologisk produktion, så lever vi i en värld där den stora majoriteten rasar på åt fel håll.
Jag vill leva mitt liv hållbart. Jag vill leva i en giftfri och hälsosam värld där alla arter har möjlighet att frodas och leva i samförstånd. Men jag är också en del av mitt kulturella samhälle och dess normsystem. Det är inte lätt att leva ett 100% hållbart liv när allt runt omkring oss skriker att vi ska leva på ett annat sätt. Konsumtion, konsumtion, konsumtion! Och vill vi spara pengar då ska vi inte köpa mindre… utan BILLIGARE. Hur hamnade vi här?
Svante Axelsson, Naturskyddsföreningens generalsekreterare, skriver i sin senaste bok Vår tid är nu : Tio hoppfulla perspektiv på klimatkrisen (2014) om att det finns hopp. Axelsson menar att hetsen efter ekonomisk tillväxt är nyckeln till omställningen initialt. Han menar att det bara gäller för makthavarna att inse att det är mer ekonomiskt lönsamt att investera i hållbar och fossilfri teknik och när det är gjort kommer omställningen sätta igång i hastig fart. Och det kan ju stämma. Det ger i alla fall hopp.
Jag har stora förväntningar på makthavare och politiker. Jag förväntar mig att de har tillgång till förstklassig information och forskning och har den mentala kapaciteten att förstå vad som är nödvändigt. Men i en värld där normen är ekonomisk tillväxt verkar det inte vara tillräckligt att förstå informationen. Man följer strömmen och normen ändå. Vad är det då vi måste göra? I en tid av misslyckade klimatmöten, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership) och rapport efter rapport från IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) som ignoreras av världsledarna, vad ska vi ta oss till???
Klimatångesten kommer lätt krypande. På World Economic Forum i Davos visade en ny forskningsrapport att flera kritiska gränser för vad vår planet tål redan har överskridits:
Forskargruppen ger en mörk bild av hur mänsklig verksamhet tänjer på olika gränser för vad planeten klarar av. Redan har fyra av nio gränser passerats enligt forskarna. Det gäller utrotning av arter, övergödning, avskogning och klimatförändringar på nivåer som hotar livet på jorden. Klimatrisken blir inte mindre av att fallande priser på olja talar för att vi kommer att bruka mer fossil energi. (Sveriges radio 2015-01-21 )
Det är lätt att känna hopplöshet och handlingsförlamning efter en sådan här artikel. I alla fall gör jag det lätt. Men, det viktiga i ett sådant här läge är att komma ihåg det klassiska citatet: ”Sörj inte – Organisera er”! Jag tror inte att stora samhällsförändringar sker genom att makthavare och exceptionellt kunniga och intelligenta människor fixar saker. Jag tror att det sker genom att vi små människor på marken bestämmer oss för att nu får det vara nog!
Jag är ingen expert. Få människor jag känner är experter eller har väldigt stort inflytande på samhällsstyrningen. Men jag tror inte heller att man måste vara det. Min inställning till förändring är att vi bara måste ro åt samma håll. Det viktigaste är att man har en vilja, en vilja att lära sig mer, en vilja att förändra och en vilja att dra sitt strå till stacken. Och det stråt kan se så himla olika ut, det viktiga att komma ihåg är att alla strån behövs.
Omställning är lika med normförändring. Förändring av normer måste börja nerifrån och fortsätta upp. Vi förändrar våra normer och vår inställning till det goda livet genom att lära oss mer. Lära oss tillsammans. Jag tror på folkbildningen. Folkbildningen är inte undervisning uppifrån och ner utan det är när du och jag kommer samman och lär oss något tillsammans och av varandra. Vi måste hitta varandra och uppmuntra varandra att lära oss mer. Du och jag.
Vår ambition i Naturskyddsföreningen är att lära oss om det hållbara livet. Vår ambition som förening är att ge så många människor som möjligt tillfälle att lära sig mer. Vi hoppas att 2015 blir ett år av folkbildning. Allt ifrån Vad är omställning till hur ser en kantarell ut. All ny kunskap som leder till kärlek för planeten och naturen, ett engagemang och en vilja att lära sig mer är bra kunskap i våra ögon.
Hoppas Du vill vara med oss att skapa omställning, en ny kunskap i taget.
Tillsammans har vi kraft att förändra!
Julia Gullbrandsson
Vice ordförande Naturskyddsföreningen Piteå
Hej Julia och andra naturskyddsförenade i Piteå
Jag har några förslag: Att starta ett stort samhällsforum på internet där man anonymt ( så man inte har personkonflikter ) kan komma med ideer hur vi når de nationella miljömålen 2020 ( och kritisera ideer ) . En annan grej är en odlingside som kallas ”samodla med naturen”. Vilket skulle kunna utveckla odlingen. ”Samodla med naturen” innebär att naturen har förtur och att man anpassar odlingen till området och de växter som redan är där. Att miljö går före mat men att allteftersom man lär sig kan det bli mer och mer mat.
Naturen är idealet som man kan lära sig från.
Alla vildväxande arter i Sverige klarar sig utan GMO, bekämpning, gödsling, grävning och bevattning, bland dem många ätliga. Därtill är det växter som kan klara sig i Sverige bara de får rätt växtplats.
Testså och se vad som trivs.
Det finns en naturlig variation bland fröer från samma art. Det finns också en allmän benägenhet hos en art att gilla en naturtyp.
Bara gå dit, kolla, fundera, strö fröer och kanske resonera med andra som också odlar såhär.
Odlingsgrejen skulle en förening jag är med i kunna hålla i eller att några lokalt i Piteå går ihop. christiantoholjevic@yahoo.se.